Mina filmstudier börjar gå ut över allting annat – mitt umgänge, mitt bokläsande, mitt originalfilmmanusskrivande. Idag såg jag om Joyride med Tobey Maguire och Benicio del Torro. De filmer jag väljer som studiematerial är underhållningsfilmer med en enda sak gemensam – de är inte Persona. Filmer som Persona är konstverk och har ingenting att lära ut. Utom ödmjukhet.
Se bara hur det gick för Susan Sontag.
Susan Sontag skrev så mycket och djupanalyserande om Persona att Sandrews lät henne göra en egen film, två egna filmer! Duett för kannibaler och Brother Carl.
”Det var när Susan Sontag gjorde de här filmerna”, skriver filmkritikern David Denby, ”som hennes brist på humor hann i kapp henne.” Och något sådant vill man ju inte vara med om.