Det var en man på en akutmottagning som tröttnade på att vänta och sydde sig själv.
Det osluga var att han inte hade nål och tråd med sig utan använde sjukhusets.
Och nu är han polisanmäld för det.
Det är troligen en mängd omständigheter som gör det befogat att anmäla mannen men några principiella och filosofiska omständigheter finns ändå att beakta.
Efter tio år av fransk sjukvård – allmänt kontinuerligt underhåll hos husläkaren, akutvård, sjukhusvistelser, hembesök är min erfarenhet den att fransk vårdpersonal, från den som tömmer pottan och byter blomvattnet till professorerna, har en helt annan inställning till patienten än den svenska.
Det är inte som om svensk vårdpersonal är sämre än fransk, det måste finnas en underliggande struktur som gör att är som det är.
Ändå är det ingen som kan förklara hur det kommer sig att – exempelvis – ett logistiskt funktionshindrat land som Frankrike kan ha en fungerande så kallad vårdapparat och inte Sverige.
En nypensionerad, långtidsutbränd läkare säger att det enda han vågar påstå är att det har blivit mindre och mindre tid för patienterna och mer och mer tid för blanketterna.
I övrigt bara skakar han på huvudet, himlar med ögonen och gör den cirklande rörelse med pekfingrarna utanför öronen som betyder att någonting är fullständigt koko och inte klokt.