För mig som negativt förhandsinställd till Yasmina Reza var de första tjugo, tjugofem minuterna av God of Carnage svåra; jag kunde inte annat än tycka att det var kompetent skrivet och roligt och bra och fruktade alltså att jag skulle bli tvungen att byta åsikt och be om ursäkt för min negativa inställning.
Men så småningom spårade det ur och blev beräknande buskis med anspråk på att vara Vem är rädd för Virginia Woolf/Lars Norén, jag kunde andas ut och sitta trygg i min negativism.
Jag fick till och med medhåll av New York Observer i deras genomgång inför årets Tony awards:… “competing with the commercial hit of the season, Yasmina Reza´s 80-minute breeze of a boulevard comedy of ill manners, God of Carnage, which the pretentious Ms. Reza mistakes for Kierkegaard.”
Men
Jeff Daniels och James Gandolfini var suveräna, Gandolfini magnifik och tung som bly i den tunna soppan. Aldrig har någon fyllt en paus med så mycket av hur det är att vara människa som James Gandolfini i den salongskomedin.
Tyngd och timing i komiken, James Gandolfini var så rolig som bara den kan vara som är väldigt allvarlig.
På raden bakom mig satt Jerry Seinfeld med sin fru Jessica, (*se fotnot) Jessica satt rakt bakom mig, Jerry på platsen till vänster, inte mer än en meter ifrån min plats B 112.
Alla i den proppfulla teatern var medvetna att Jerry Seinfeld satt där men ingen trängde sig på och bad om autograf. Seinfeld fick sitta i lugn och ro med sin Jessica och skratta och njuta av Gandolfini som vilken teaterbesökare som helst, det är sådant som bara händer i New York och det händer alltid.
Är det inte Jerry Seinfeld är det Gabriel Byrne, Julia Roberts, Malcolm Gladwell eller Meryl Streep.
/*fotnoten: Jessica Seinfeld har gjort en kokbok med recept avsedda att lura i barn grönsaker och blivit stämd av en kvinna som påstår att lura-i-barn-grönsaker-konceptet är hennes.
Jag hade gjort ett inlägg om det med länk till New York Times igår, Jessica Seinfeld vann målet.
Men eftersom New York Times tog bort länken raderade jag inlägget och det var synd.
Att en svensk författare på besök i New York skriver om Jessica Seinfeld på sin hemsida och att påföljande kväll just den Jessica Seinfeld sitter med sin världsberömde man bakom just den författaren på Broadway (man säger ju Broadway även om det är West 45th Street, 44th eller 42nd) – det är väl ändå ett på gränsen till övernaturligt sammanträffande som borde få komma till allmän kännedom?
Vilket det härmed gör./
PS:
Jag fick ändå dåligt samvete för min negativism angående God of Carnage – jag ska inte bli kritiker när jag blir stor.