Gamla människor i Sverige som tror att de måste ändra klädstil efter sextio. Och i vissa fall gör rätt i det.
Gamla människor i Sverige som skryter med hur p-pillret förändrade deras liv, behåll det för dig själv gamla person!
Gamla människor som skyller allt på sina föräldrar, 90-åringar som gör det, grow up!
Gamla människor i Sverige som ser sig själva som gamla bara för att de minns The House of the Rising Sun med The Animals och Eve of Destruction med vilka det nu var.
Gamla människor som går på Debaser i stället för att kratta familjegraven på Norra kyrkogården i Solna.
Gamla människor som har all erfarenhet i världen. Det är bara det att datumet på erfarenheten har gått ut.
Unga människor i Sverige är mycket vänligare än vad de som är gamla nu var som unga.
Jag skulle kunna säga “vi som är gamla nu var som unga” men det gör jag inte.
Gamla människor i Sverige var extremt arroganta när de unga för att de hade täckning för det, minikjolarna, Twiggy, Mary Quantfrisyrerna, Jean Seberg i Till sista andetaget av Jean Luc Godard, allt svartvitt och därför så mycket attraktivare än nu.
Allt detta för att säga att ingenstans på hela jorden, Belgien, Vietnam, Brasilien, är det sådan ålderssegrering som i Sverige.
Är det verkligen så och i så fall – är det bra eller dåligt?
Så fort jag har påstått någonting slår det mig med ett järnrör i skallen från Socker-Conny hur jag utgår ifrån en känsla och inte faktum och alltså hur dåligt statistiskt underbyggt det som jag har påstått är.
