Bara goda nyheter:
1.
Min kokta kashmirschal.
Den som var så dyr, som jag impulsköpte när bussen gick sönder och det regnade.
Jag glömde den i taxin i tisdags, bara tvärglömde plastkassen med tre paket glittergirlanger och den hopvikta lyxschalen, bara steg ur taxin för att mina tankar var på kärlek till människor och inte till min schal.
Nästa dag hade Taxi Stockholm inte fått någon rapport om någon bortglömd lyxschal och inga paket glittergirlanger i en plastkasse och chauffören var inte i tjänst.
Men den unga flickan i växeln – Johanna? – tog mitt mobilnummer.
Och idag ringer en annan Johanna från Taxi Stockholm.
Chauffören är på andra linjen med min schal.
Och tre timmar senare vid min port.
2.
Ingen nyhet men ändå.
Penguins bedårande vackra och värdefulla serie – Great Ideas.
Jag köpte The Communist Manifesto av Karl Marx & Friedrich Engels och
On the Suffering of the World av Arthur Schopenhauer fast jag redan har hela Schopenhauer.
Man kommer ändå inte ihåg.
Och har inte läst det på engelska, ex:
On Books and Writing punkt 16:
The art of not reading is a very important one. It consists in not taking an interest in whatever may be engaging the attention of the general public at any particular time…
A precondition for reading good books is not reading bad ones: for life is short.
Det var någon tredje god nyhet men den kommer jag just nu inte på.
Kan vara att jag köpte Bill Brysons bok om Shakespeare och redan har läst 55 sidor för att den är unputdownable. Eller om det ska vara undownputtable?
Den tredje goda nyheten kanske var att jag slipar på min text till P1, den som ska sändas på julafton, den som kanske ska heta De små änglarna på snön.
Om det inte är för banalt.
Säger jag som gör sådan reklam för begreppet banalt i Sista boken från Finistère, min redan skrivna och utgivna bok. Den som var så bra när jag läste den på planet till Gokväll.
Det var kanske det som var den tredje goda nyheten – att Sista boken från Finistère faktiskt blev skriven, att den blev utgiven och finns i världen för alla att läsa och själva bedöma hur bra den är.
PS
Nu kom jag på vad den tredje nyheten var men den var inte god.
Den var om det här med hatet mot kolhydraterna.
Att plötsligt är allting kolhydraternas fel.
Nu måste man bara äta fett och ångkokt gös.
Hemskt.
PS 2 – den 5 december 2008 kl 17.36
Att det fram till nu har stått att det är Bill Buford som har skrivit Shakespeareboken, det är ju fruktansvärt. Fel i fyra dagar och ingen har sagt någonting, vart är vi på väg?
Bill Buford, det är han med fotbollshuliganerna.
Medan Bill Bryson ju är en helt annan bill.
Horace Engdahl får mer och mer rätt i att svenskarna är ett obildat folk.
I skamvrån med oss.
PS 3 – den 9 december.
Jag får veta att Bill Brysons Shakespearebok finns på svenska.
Men eftersom jag inte har läst den kan jag inte rekommendera den.
Var och en som är intresserad av en very British och Britishly witty bok om William Shakespeare av Bill Bryson i svensk översättning får själv ta reda på hur rekommendabel den är.