Knappt har den värsta hysterin efter Polanskis arrestering lagt sig förrän en ny mediastorm blåser upp, ny sedlighetsskandal.
Martine Le Pen, dotter till Jean-Marie Le Pen, Nationella Fronten, har läst en bok. Boken är nuvarande kulturministern Frédéric Mitterrands självbiografiska La Mauvaise vie och nu anklagar Martine Le Pen – påhejad från höger och vänster – kulturministern för att vara pedofil.
Boken kom för fyra år sedan, jag läste den med en avsmak som jag tillskrev min sippa natur, gammaldags moralsyn och obönhörliga krav på att böcker inte ska vara bara böcker utan också litteratur.
Det är möjligt att nuvarande kulturministern inte haft sex med minderåriga i Thailand som Martine Le Pen tar för givet, men att han har köpt sex av unga män i Thailand berättar han i boken på ett äckligt och – för normala homosexuella människor – förnedrande sätt.
Att nu se kulturministern i nyheterna på franska TV1, höra honom urskulda sig och göra reklam för sin dåliga bok – hur bra kritik den fick, hur många som köpte den, hur bibliskt oskyldig han är – den som är utan skuld kaste förste stenen – att se och höra honom – exakt på samma sätt som Sarkozy alltid gör – attackera journalisten med fullständigt namn som om varken hon själv eller TV-tittarna vet vad hon heter, det är inte omständigheter som får mig att omvärdera Frédéric Mitterrand – han är en dålig författare med dålig moral, dåliga argument och elitistiska fasoner som inte passar en kulturminister ens i Frankrike.
Att Frédéric Mitterrand blev kulturminister för att han är är god vän med Carla Bruni är ingen hemlighet och ingenting att bli mera galen för än vad man redan är.