Fasadmannen knackade på, han som målar taket och tar bort mossan,
han som faktiskt brukar komma när han har sagt. Som tar för mycket betalt och lurar mig allt vad han kan men det är det värt.
Det enda problemet är att han envisas med att ge mig fåglar.
Skjutna fåglar.
Alla hans klienter får inte skjutna fåglar, det är för att han tycker om mig.
Montaigne:
”Döden är mindre att frukta än ingenting, om det nu fanns något som var mindre än intet…
Varför skulle vi vara rädda för att förlora en sak som man inte kan sakna när man har förlorat den?
…det ligger i livets natur att man ska förlora det…
Det är en konst att njuta livet; jag njuter det dubbelt så mycket som andra, ty njutningens omfattning beror på graden av uppmärksamhet vi visar. Särskilt nu, när jag inser hur kort tid jag har kvar, vill jag öka livets vikt. Jag vill försöka hejda dess snabba flykt med mitt snabba grepp och kompensera dess hastiga bortrinnande med en intensiv användning: i samma mån som innehavet av livet blir kortare måste jag göra det djupare, mer rikt på innehåll.”