Där står de igen på varsin sida nätet, i Australien den här gången, vad de flyger omkring, att de orkar.
Federer snurrar på racketen, Nadal drar i resåren till sina underbyxor, båda två är precis som när jag och min sjukling såg tennisen från Roland Garros på sjukhuset i Finistère för länge länge länge sen.
Federers knubbiga fästmö på läktaren, Nadals beundrarinnor med en banderoll där det står – Marry me Rafael.
Han kan ju inte gifta sig med alla tre, vad vet jag, det är något fel på ljudet på Canal+
Tennisen är tyst.
Inga smällar, inte ett ljud från publiken, inga applåder, ingenting.
I tystnad jagar Federer och Nadal bollarna, i tystnad svettas och springer de.
Nadal vrålar sina vrål utan ett ljud och det är kusligt.
Att så mycket av matchen ligger i ljudet, att stum tennis inte fungerar hade jag ingen aning om.
För varje dag allt mindre vetande och i går slog jag huvudet i takbjälken igen.