Svenskar som läser en helgbilaga om hur jag har det i lägenheten i staden där jag bor vid Atlanten ringer och skickar e-post med gratulationer till vilken lycklig människa jag måste vara.
De som vet hur jag vantrivs och läser artikeln måste tro att jag har blivit vansinnig och det har jag ju också – en så olycklig människa är jag i lägenheten i staden där jag nu bor.
Jag lever på antidepressiva piller, min utsikt är saboterad av ett sinnessjukt esplanadprojekt och de enda jag umgås med är några tejprullar som jag kallar för familjen Tejp.