Jag lyssnar på lunchnyheterna i bilradion, reportern är mycket bekymrad över den ökande arbetslösheten i Frankrike, intervjuar en politiker i regeringspartiet som har en underligt munter ton.
“Hur är det” frågar reportern bekymrat, “den arbetslöshet som vi har sett öka alarmerande i slutet på 2008, hur kommer det att bli framöver?”
“I början på 2009 kommer det att bli ännu sämre”, säger politikern i sin underligt muntra ton, “första perioden definitivt sämre”, säger han för att fortsätta med siffror som jag inte hänger med i men som – efter vad jag förstår av reporterns reaktion – är illavarslande.
Politikern fortsätter med att fastslå att så långt man kan se år 2009 ser det illa ut.
” Mycket illa”, säger han. I samma underligt muntra ton.
Jag undrar om det är en taktik, låta glad och munter och nyheterna skulle av en slölyssnare kunna uppfattas som goda, eller att politikern uppfattar arbetslösheten som något positivt, slippa stiga upp och gå till jobbet, sovmorgon och weekend hela veckan.
Eller också helt enkelt att den här politikern vet att ingen av de arbetslösa som de illavarslande siffrorna handlar om kommer att vara han.
Och därför låter han så munter. På ett underligt sätt.