SOM EN FRANSK DIKT
Du böjer dig inte för bödeln, flicka?
Nej, jag böjer mig inte
Så du böjer dig inte för bödeln längre?
Nej, jag gör inte det
Jag trodde du böjde dig?
Det var förr när flickorna gick krökta som virknålar
Om jag böjer mig vem är jag då?
Flickan bärs från galgbacken i två raka bitar
SÖNDAGAR FÖRR
Det regnar och allting är stängt
Allt är stängt, säger du
Inte på mina perronger, älskling
Ryssen med dragspelet spelar Kalinka och tågen har gått
KÄRLEK
Det personliga är kärlek
Det är inte som kärlek
det är det som är kärleken
Kärlek vad är det?
Kärleken är att jag vill att du finns
EN DAG ÄR ALLA GALNA
Du som jag berusad av undergång
En dag är det så
Ge dig hän åt det
Ge dig hän
Vissa dagar är alla galna, sa jag
Galen blick och sinnet slår slint
Det skenar
Vissa dagar kan vad som helst hända
Ytterkläderna slits av och naglarna
Allting kastas av
Så får man resa naken en dag till
Rör mig inte
för då dör jag
Dö på bara
Begravningen – hur den ska vara?
Våldsam och sorgfri
befriande
Under jorden är det alltid ljust
Lukt av måne och mull, kabbeleka
Allt är närmare kärnan här och magneterna
Spärrvakterna med sina gränslösa leenden
Neråt och ännu mer ner i betongen
Det trodde du inte att du skulle leva lycklig
just här
just nu
Den som inte har något att förlora är
fruktansvärd
Fri
Utan där
Utan för
Meddelande till trafikanterna på den blå linjen
Den som inte är sig själv är ingen
