I klostren i det gamla Ryssland gjordes bläck enligt följande recept:
Bark från ek eller ask samlas, kokas i kopparkärl till dess dess vattnet ångat bor. Saven fylls på och kokas på svag värme tills det tjocknar. Blandas med järnskrot kokat i ättika eller kålsoppa.
Massan mals, silas och blandas med honung, öl eller rödvin, hälls upp i kärl för förvaring i mörker, där det får stå i fyrtio dagar under ständig omröring – annars blir det mögligt.
Sedan är det dags att pröva skrivdugligheten.
Tränger bläcket igenom papperet blandas det med lite körsbärsklister samt ingefära och kryddnejlikor.
En skrivare i ett kloster i Ryssland på femtonhundratalet fick inte föra pennan om han inte själv hade tillverkat sitt bläck.
Det var självklart att det var en han.