Jag gör en fruktsallad på mango, päron och bananer, mangon var inte mogen, päronet övermoget men bananen bra.
Men det hjälpte inte.
För att en fruktsallad ska funka måste alla frukterna vara bra, jag tänker på det där päronet som bara var gott en enda dag.
Ett päronträd som bar frukt som var omogen dagen innan och övermogen dagen efter.
Det gällde bara att veta vilken som var dagen då.
Time is what happens even when nothing else does.
Nu ska jag beställa en pjäs av Michel Onfray, min favoritfilosof, han som är så snygg, pjäsen heter Le songe d´Eichmann – Eichmanns dröm.
Det intressanta – inte DET intressanta men en intressant omständighet är att Onfray ger ut pjäsen – d v s hans förlag ger ut pjäsen, utan att den har varit uppsatt på någon scen.
“Väldigt bra pjäs”, sa programledaren i litteraturprogrammet.
“I vilket fall att läsa.”
När jag tänker efter har det här varit en väldigt innehållsrik dag.
Synd bara att jag inte fått något skrivet på Sista boken från Finistère för att det tar emot för mycket att göra det. Det är för svårt.
Och all min kraft den här dagen har gått åt till att hata Volvon och misslyckas med fruktsalladen.
Och se på de stora skeppen som far förbi på sin väg ut mot öppet hav.