Det må vara oanständigt att deppa privat när alla andra har det värre, men jag rår inte på det.
Min övermodiga stolthet över att få vara med i den av Le Monde finansierade tidskriften Courrier international är förbytt i förnedring, mitt högmod är följt av fall.
Inlägget som jag lade ner sådan möda på är nedredigerat till obegriplighet. I stället för de välformulerade och vettiga åsikter jag gav uttryck för framstår texten som totalt förvirrad och nedkastad av en dåre. I stället för bilden på mig av Terese Andrén – från samma fotografering som bilden här på bloggen – ligger en gammal svartvit svårmodig bild som jag inte vill kännas vid.
Så här sitter jag nu internationellt utskämd och väntar på att det ska gå över.