Det är en mycket mörk och tung dag, frånvaro överallt.
Jag tänker att om jag köper en halvflaska Lindemans Chardonnay
att dricka till maten kommer det att kännas lite bättre, så det gör jag.
På hemvägen från Systembolaget går jag in på det som gäller för post där jag bor och ber om lite tejp – klisterranden på kuvertet jag ska posta fäster inte som den ska. Den ständigt lika ointresserade unga damen bakom disken gäspar mig rakt i ansiktet.
Ute på gatan igen och den lilla vinflaskan faller ur påsen och i gatan. Sedan irrar jag omkring med den trasiga vinflaskan i handen letande efter en papperskorg och tänker att jag ser ut som en fyllerist som inte kan vänta tills hon kommer hem innan hon knäcker halsen på flaskan.
Inte ens i den djupaste förtvivlan upphör jag att bry mig om vad folk tänker.
Ännu en tragisk beständighet denna mörka och tunga dag.