Den sextonde maj kommer det att komma ett högtidligt meddelande här.
Det högtidliga meddelandet handlar om en ändring av min status.
Status, inte civilstånd, jag tänker aldrig gifta mig – en fri människa kan inte ha man, inte ha fru.
Utom i yttersta nödfall och ett sådant är inte jag.
Det finns inga människor jag beundrar så mycket som människor som lyckas leva tillsammans i livslånga förhållanden utan att deformeras – knycklas ihop, plattas till, kavlas ut eller blåsas upp.
Människor som klarar av att behålla sin natur och sina egenheter, som inte förlorar den del av sig själva som de behöver bäst.
Folk som inte ber om ursäkt jämt, som kan förlåta det mesta, särskilt sig själva.
Nu vet jag inte hur jag ska ta mig ur det här resonemanget så god natt.