En ung lord lever tillbakadraget, han har valt det, han blir tillfrågad om varför han drar sig undan livet. Lorden svarar med en motfråga:
“Vad är livet för något?”
“Tja, sällskapsliv, hästtävlingar, vänner, giftermål, familjebildning”, svarar man.
“På så vis”, säger lorden, “går livet ut på det, då klarar min betjänt det i mitt ställe.”
En betjänt eller butler, det vore inte så dumt.
Förutsatt att man struntar i klassperspektivet.
Men det går ju inte.
Så vi får ta det som en metafor (liknelse) där betjänten är mellanhand mellan lorden och den verklighet från vilken lorden drar sig tillbaka.
Det funkar.