Trevligt att kommentatorerna har börjat korrespondera med varandra så slipper jag.
Min dröm är att några ska träffas och bli kära och uppleva sitt livs romans på denna plats.
Själv vill jag inte ha några romanser, jag vill bara ha min Rover.
Det är fruktansvärt att veta att den står ute bland bilvraken hos den brutale monsieur Marriec i väntan på att experten från försäkringsbolaget – som skulle kommit förra tisdagen – kommer och konstaterar om den går att laga. Och om det är värt det.
Att det är försäkringsbolaget som ska avgöra om det är värt att laga min Rover är orimligt – bara jag vet om det är värt det och det är det.
CSI på DVD är inte till någon tröst. Det räcker inte med att Grissom, den rättsmedicinske experten, är oemotståndlig i sin kontaktstörda knubbighet. Serien har för mycket närbilder på döda människors inälvor och annat som gör att man tappar aptiten.
I går såg jag ett avsnitt där det hoppade en råtta ut ur munnen på en död kvinna.
Nej nu måste jag göra klart mitt röstmeddelande från igår. Telefonen ringde ju precis när jag hade börjat läsa upp vad det står på baksidan till För att lämna röstmeddelande tryck stjärna.
Nu får vi bara hoppas att det inte ringer igen. Jag är så less på alla manualer att jag inte orkat ta reda på hur man sänker telefonsignalen.
Jag chansar.
Så här långt hann jag i går:
”Det finns böcker om hur man ska leva, om hur man förverkligar sig själv och blir en lycklig människa.
Det här är en sådan bok.
Du tar personerna i boken som förebild och gör tvärtom.”
Här kommer fortsättningen.