För fem månader sedan slutade jag lyssna på musik.
Allting blev tyst och stannade och så är det.
Autopiloten gör det nödvändiga men inte mer.
Jag har fortfarande inte hängt upp tavlorna.
Kristi Himmelsfärdshelgen ska det bli av.
Jag bestämmer mig för att hänga tavlorna och lyssna på Beethovens Appassionata med Glenn Gould.
När det visar det sig att jag inte har den i mitt musikbibliotek tänker jag – modern som jag är – jag tar den från Spotify.
Det är ju samma Appassionata av samme Beethoven med samme Glenn Gould.
(Det heter samme när det är handlar om en man, samma när det är femininum, det är inget genusbesserwissande. Eller så är det det är.)
Jag spikar i väggen, hänger snett, hänger om, håller på tills en av tavlorna hänger rakt i förhållande till väggen och mitt i andra satsen, när Appassionatamusiken är som vackrast, bryts den av en fruktansvärd reklamröst som försöker sälja en Opel.
Jag avslutar Spotify och tar i stället fram – modern som jag fortfarande är – inspelningen på Youtube.
Men undrar – var, när och hur kommer notan?
Det finns ju som bekant ingenting som heter en gratis Appassionata.