Brevet från Grand Hôtel

I många år har jag letat efter brevet från Michelangelo Antonioni.
Jag kan det utantill, men själva brevet har jag förgäves sökt efter överallt.
När jag i dag på eftermiddagen går igenom disketter att föra över till CD hittar jag det mellan ett brev från Harry Schein och ett från Ingvar Carlsson.
Brevet från Michelangelo Antonioni är skrivet på Grand Hôtels brevpapper, porto 40 öre, inget postnummer.
Det var 1965.
Jag var bohem – inte hippie, aldrig det – jag gick på konstskola och jag älskade Antonionis filmer med Monica Vitti.
När Den röda öknen hade premiär på Grand i Stockholm och Michelango Antonioni var hedersgäst var jag en av alla dem som stod bakom avspärrningsrepen med framsträckta händer av vilka han tryckte en.
Nästa dag cyklade jag till Grand Hôtel för att lämna min tavla inspirerad av filmen till Antonioni att dela med Monica Vitti. Jag cyklade till Grand Hôtel i min parkas från Koreakriget och lämnade över den hoprullade duken med bifogat beundrarbrev. Inte till Michelangelo Antonioni personligen utan till en motvillig och antipatisk person i receptionen.
Dagen efter kom brevet från Antonioni, det som jag har kunnat utantill sedan jag fick det, brevet där det står att han tar med sig min målning hem för att ge Monica Vitti och han tackar mig för att jag har tänkt på dem med min present och avslutar med Ciao,
Michelangelo Antonioni
25/3/65