Barn

Allting är självklart för barn.
Som det är.
Dom slår mig, jaha då ska det väl vara så.
Livet är att man får stryk.
Jaså.
Allting är konstigt, ingenting är konstigt.

Barn är filosofer.

Barn finns bara tillfälligtvis.
Plötsligt blir de omringade, tagna gisslan av sina kroppar, puberteten, utvecklingen ger sig på dem, de omringas av sig själva.
Muras in.

Barnet är kvar därinne, men svårt att komma åt och nästan omöjligt att bistå, bara barnet själv som kan ta sig ut därifrån.