Ur Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig:
Där vänligheten passerar obemärkt, lämnar ovänligheten ett märke,
ett ärr.
Det här händer vid en informationsdisk på ett varuhus, jag kommer in
från en snöstorm, torkar imman från glasögonen och ser inte att jag står
på fel sida disken.
Jag minns inte orden, bara ovänligheten i tillrättavisningen.
En avvisning så brutal som hade jag sökt asyl där på varuhuset.
Mannen bakom informationsdisken är som tulltjänstemannen i Imre Kertész Protokollen:
”Det fanns ingen kärlek i den här tulltjänstemannen.”
Det finns ingen kärlek i mannen bakom informationsdisken och det är ingenting jag kan göra åt det.
Det enda jag kan göra är att försöka se händelsen i ett större perspektiv så det försöker jag.
Det finns ingen kärlek i mannen bakom informationsdisken, men det är i honom det.
Det är han som måste leva med sin kärlekslöshet, inte jag.
Den av ovänlighet drabbade är han, inte jag.
Fin tanke.
Som förutsätter en noblare person än den jag är.
Som det nu är vill jag bara ge honom på käften så mycket jag någonsin orkar och kan.