När inrikesplanet landade på Charles de Gaulle – en entoning popröst som idisslade i högtalarna:
I dont´want, anything, I don´t need anything, I dont´want, anything, I don´t need anything, I dont´want, anything, I don´t need anything, I dont´want, anything, I don´t need anything, I dont´want, anything, I don´t need anything, I dont´want, anything, I don´t need anything…
Det borde väl ha varit bra – att inte vilja ha någonting, att inte behöva någonting.
Det borde vara bra men det lät inte bra.
Det lät deppigt och tungsint, det lät som min mormor i Jämtland när hon upprepade sitt: Jag arma människa, jag arma kräk.