Jag gillar inte religiösa terminologier men finns det änglar så gör det.
Anders Åhlén heter han, den räddande ängel som än en gång lagt ner tid och energi på att få ut mig i rymden igen.
Det går inte att leva som jag gör utan Internet, inte för mig, jag har för bråttom.
Flaskpost och sedan lita på tidvattnet – den sortens tålamod och förtroende för att meddelandet ska flyta i land har inte jag.
Anders Åhlén är en ängel och hade jag inte redan dedicerat Kom och hälsa på mig om tusen år, den nya boken som kommer i höst, den som är en bloggbok, en journal som Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig, vore den nya boken inte redan dedicerad till min syster Åsa så vore det självklart att det skulle stå:
“Den här är till Anders Åhlén.”
Men det kommer ju en höst nästa år också.
Förhoppningsvis.