Ångest är en femtiotalskänsla som dyker upp då och då.
I alla lägenheter där jag har bott i andra hand, inneboende – det här har aldrig hänt i lägenheter och hus som jag har kallat mina egna, det händer enbart i andrahandsboenden att det alltid är någon som övar piano, övningar på pianot som alltid stannar på samma nybörjarnivå.
Blinka lilla stjärna där hur jag undrar var du, lika fel och falskt år efter år.
Uppifrån eller nerifrån, då och då, mer ofta eller mera sällan.
Man vet aldrig när övandet ska komma och inte hur länge det ska hålla på.
Bara att den som övar aldrig kommer någon vart.
Det här spänner över mina mer än tio år av andrahandsboende i Stockholm.
Blinka lilla stjärna och femtitalsångesten kommer som ett skott.