Vad gäller Malmö så vet jag inte vad jag ska berätta först – det negativa eller det positiva. Eftersom jag varken har lust att gnälla eller mjäka mig så blir jag blockerad och får så kallad skrivkramp.
Jag kan inte heller hänvisa till de kapitel som utspelas i Malmö i ”Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån”, min roman från 1994. För att huvudpersonen i den boken, en skådespelare vid namn Maurice Lind, är först full på hotell Savoy och sedan bakis på apoteket Lejonet. Och om jag hänvisade till de kapitlen skulle de som tror ett ”jag” i en bok är lika med författarens ”jag”
inbilla sig att det är jag som är Maurice Lind. Fast jag i verkligheten varken dricker alkohol eller har någon uppdragsgivare som bokar in mig på hotell Savoy.
Några lokaler i Turning Torso har mina uppdragsgivare inte heller råd med.
Tror jag.
Men vad jag tror har inte mycket att göra med hur det i verkligheten är, den verklighet där en nyinflyttad i Turning Torso säger att Turning Torso är det nya folkhemmet.
Nej vad trött jag blir.