Lelle det är vår regissör höll jag på att säga, Lelle Delmundo är vårt allt utan vilken vi aldrig skulle komma någon vart med Nakna damer på nedre botten mittemot – Lelle är sufflör, hela Nakna damer på nedre botten mittemot-världen hänger på Lelle och han bär upp den och inte nog med det.
Inte nog med att Lelle Delmondo sufflerar för brinnande livet under repetitionen – efter repetitionen kommer han fram så försynt och ödmjukt som bara de bästa och största kan göra, och säger att det här är inte någon kritik – jag menar inte att lägga mej i men jag tänkte på en sak.
Och när Lelle säger att han tänkte på en sak då vet man att den saken är tänkvärd och inte får försummas att tas itu med för då håller vi inte nivån och om det är något vi måste hålla med Nakna damer på nedre botten mittemot så är det nivån.
Vad Lelle – och hans kollegor också, det tar jag för givet – gör för en teaterföreställning, det är inte något som man kan formulera på en så kallad blogg vid elvatiden på kvällen efter en lång dags färd mot natt på Stockholms största vackraste och bästa Stadsteater.