Jag har fått en ny antidepressant och mot bättre vetande slår jag upp biverkningar på internet.
Förutom de vanliga som står på bipacksedeln – illamående, yrsel, dubbelseende, hallucinationer, sex-och matstörningar, viktökning, viktminskning, även:
Postoperativt delirium.
Patologiskt skrattande.
Kliande av sig själv – self scratching.
Attacker av psykotiska symptom och pseudoneurotisk schizofreni.
Obsessive-compulsive disorder.
Restless legs.
Självmord.
Amygdalaförstoring.
Förvirring, muskelryckningar.
Akathisia – vet jag inte vad det betyder och är för deprimerad för att slå upp.
Övergående ischemic attack – se ovan.
Hyponatremia – verkar vara något där man blir förgiftad om man dricker vanligt vatten.
Cholestasis – leversjukdom där flödet av galla från levern reduceras. Låter positivt men uppenbarligen inte.
Bradycardia – att hjärtat slår mindre än 60 slag per minut.
Oåterkalleligt håravfall.
Risk för att ramla.
Och så fortsätter det sida efter sida, den ena biverkningen mer skrämmande än den andra. Även om jag tycker det är komiskt med alla groteska biverkningar som en promilles promille av en hypokondriker på en miljon över 83 år har fått.
I vilket fall är biverkningarna inte mer skrämmande än vad det är att vara deprimerad, att vara nere när man vaknar, nere när man stiger upp, nere när man klär sig, duschar, äter frukost och så vidare, att inte ens bli glad när man hittar en ny fin penna som man trodde var borta för evigt.
Ingen glädjekänsla. Bara jaså jaha. Det var väl bra.