Innan jag åkte från Frankrike köpte jag en vacker och prisbillig våg, jag tyckte jag hade blivit alarmerande mager och ville kolla om det stämde.
Det är inte som förr i världen när jag var ung, i den förra världen, när jag vägde mig före och efter varje måltid, morgon och kväll och dessemellan för att få bekräftat att jag var för tjock.
När jag packar upp den relativt nya vågen och ställer mig på den i sovrummet i Stockholm visar den 50,3.
Jag tänker att det är för bra för att vara sant, det måste dubbelkollas.
Jag tar ut vågen i hallen.
Där väger jag 53,01.
I köket väger jag 55.
Jag packar ner vågen igen.