Det kan se ut som om jag har tagit helgledigt men långt därifrån.
Bara för att jag inte har skrivit någonting här på hemsidan betyder det inte att jag inte har skrivit. Negation på negation, men jag kan inte komma på något positivt sätt att säga det på.
Frånsett det tragiska tittandet på de sista avsnitten av den sista Seinfeld-säsongen har jag inte gjort annat sen Lucia än skrivit på Sista boken från Finistère.
Inte på. Jag har skrivit om den, om och om igen har jag skrivit om det jag har skrivit, jag har gått tillbaks till första versionen, några fragment från år 2003, jag har tagit fram versionen från 19 oktober 2005, jag har bläddrat igenom alla de versioner – en varje dag – till trettondagens version – trettondagen 2008 – som jag mailade till Bonniers kl 21.32.
Jag känner mig som Malcolm Lowry minus alkoholen. Malcolm Lowry skrev Under vulkanen, det har jag inte gjort, men de problem Lowry hade med skrivandet kunde vara mina.
De är mina, jag har ärvt dem, Malcolm Lowry har som bekant inga skrivproblem längre, läs Day of the Dead i The New Yorker.
Läs Kom och hälsa på mig om tusen år, det är min bok, den är skriven och tryckt, den finns i den verkliga världen och går inte att ändra, den är som den är jämfört med ett manuskript där allting flyter omkring.