Så fort två eller flera gubbar i Frankrike samlas på ett ställe börjar de göra något. Spela boule.
På grusplanen utanför hemmet för det som skulle heta äldreboende i Sverige spelar gubbarna boule.
Koncentration.
Man vet inte om de är fem år eller nittiofem.
Tanterna sitter.
I skuggan om solen skiner, annars bara sitter de. Rakt upp och ner.
Aldrig med benen i kors. Benen käpprätt ner i skorna.
Att en av tanterna plötsligt skulle vara med och spela boule eller att en av gubbarna skulle sitta bland tanterna med benen käpprätt ner i skorna – nä nä nä.
Om en gubbe sitter och stirrar rakt fram är det för att han är änkling eller för att frun sitter bredvid och tvingar honom att sitta där för att få en nypa luft.
Om tanterna filosoferar medan de sitter med benen käpprätt ner i skorna vet man inte.
Om männen spelar boule för att slippa tänka är en annan omständighet som inte går att verifiera och som beteendeforskningen knappast prioriterar.
Damen i tobaksaffären där jag köper mina tidningar har en vit gammal pudel som alltid ligger där den ligger vid sidan av disken.
Pudeln heter Tomate.
Varför denna vita pudel heter tomat kan man undra, det gjorde jag, varpå damen i tobaksaffären svarade:
”Något ska den ju heta.”