Ur
Kom och hälsa på mig om tusen år, sid 132 – 133
Utståndet lidande
För ett halvår sedan råkade jag ut för en bilolycka, en frontalkollision.
En förvirrad kvinna körde över mittlinjen på vägbanan och rakt in i min Rover. Båda airbagarna utlöstes och bilen fylldes med grå gas. Dörrarna gick i baklås, jag trodde att min sista stund var kommen men det var den inte.
Jag lyckades ta mig ut ur bilen och sedan stod jag bredvid bilvraket, alldeles lugn.
Jag borde skakat i hela kroppen, jag borde skrikit och gråtit och varit hysterisk, jag hade kunnat dö och det var inte mitt fel. Den förvirrade kvinnan bar hela skulden för olyckan, det var hon som korsat mittlinjen och kraschat min bil, jag hade hållit mig till min körbana och lagstadgad hastighet.
Ändå kände jag mig inte förorättad och inte kränkt.
Jag kände mig lugn och komplett.
När bilverkstaden och försäkringsbolaget ville skrota min Rover blev jag rasande, inför den förvirrade kvinnan kände jag oro och irriterad sorg, men för själva olyckan, att jag hade råkat ut för den, kände jag i stort sett ingenting.
Det är för alla gånger jag har klarat mig, tänkte jag. Jag tänkte det när jag stod på olycksplatsen och jag tänker det nu.
Det är för alla gånger jag klarat mig.
Alla tillbud som slutat lyckligt, alla gånger jag slarvat men haft tur, alla gånger jag inte har sett mig för, men någon annan har gjort det, alla änglavakter som bevakat mitt liv.
Att jag en tid efter olyckan drabbas av posttraumatiskt stressyndrom; sömnlöshet, ångest – det är sådana smällar man får ta och det gör jag.
Men olyckan var en allvarlig olycka och i dag kommer ett brev från försäkringsbolaget som hittills har vägrat betala sin del av kostnaderna
4.000 euro – för reparationen av min bil:
Madame.
Som följd av den olycka för vilken ni har varit offer den 8/12/2005 och med hänsyn till de omständigheter som framgår av er dossier, kommer La Caisse Régionale d’Assurances Mutuelles Agricole Bretagne-Pays de la Loire (CRAMA) vars säte är beläget på 23, Bd Solférino i Rennes, att erbjuda er följande.
Taget i beräkning de element vilka vi har till vårt förfogande, värderar CRAMA ärendet på följande sätt:
Utståndet lidande: 100 euro.