…
Det är stor brist på Ryszard Kapuscinski i världen och passar han sig inte blir bristen total.
Eftersom han på sina resor i Afrikas inre, Sydamerika, Herodotos fotspår och det före detta Sovjetunionen, utsätter sig för samma villkor som lokalbefolkningen, löper han samma risker, han vet, men det hindrar honom inte.
Där stamkrigen blossar upp och pesterna härjar, där knarklorderna och vapenhandlarna härskar – Ryszard Kapuscinski är där för att skriva om det. För att beskriva det inifrån – så här är det att vara den som är utsatt för det här.
Ingen kan beskriva hetta som Kapuscinski, den dödliga hettan och väntan i en övergiven stad i ett övergivet land, mattheten, den skoningslösa solen. Ingen som Ryszard Kapuscinski, han borde besinna att han är så få.
Det är inte bara att han gör det, att han är där, att han berättar om det – det är hur han berättar det, med vilken skönhet och litterär stil. Sorgen och humorn i samma mening, med samma ord.
Det händer att Ryszard Kapuscinski är hemma hos sig i Polen, så hemma han nu är, jag tror att för Kapuscinski är hemma större än så.
Men någon gång måste han vila upp sig från den brännande solen, någon gång måste han svalka av sig innan han ger sig ut igen för att berätta om hur det är.
Någon gång är han i sitt arbetsrum, ett vindsrum där det sitter ett tidningsurklipp på en takbjälke, någon gång är han där under takbjälken tillräckligt länge för att läsa rubriken, rubriken är:
World is very big trouble.
Läs böckerna.