Ny termin, schooldays, dags för grammatik.
Possessiva pronomen:
Min frisör
Min syster
Min kompis
Min granne
Min, säger jag, fast jag inte äger de här personerna, jag har inte köpt dem på auktion som man gjorde med slavar förr.
Jag äger inte frisören, kompisen, grannen som man äger ett par sockor eller en bäddsoffa. Jag kan inte sälja dem på Blocket eller lägga ett tyg över dem när de blir gamla och slitna.
Mitt ICA, mitt COOP, mitt Systembolag, det är korrekt använda personliga pronomen, de är grammatikaliskt rätt använda men fel.
Jag äger varken Systembolaget, ICA eller Coop.
Det är underförstått.
Det underförstådda är en trygghet, en gemensam överenskommelse, som inte behöver förklaras och bara att lita på.
Det är mina personliga pronomen, mina och dina, mitt och ditt.
Syftningsfel:
Alla fel är lika dåliga men få fel är lika underhållande som syftningsfel.
Förutsatt att man inte skrivit dem själv:
Kvinna anklagad för mord på segelbåt
37-åring anhölls misstänkt för grov stöld av åklagare.
Krockade med älg på motorcykel.
En stol som i många år tillhört en revisor med stoppning i sits och armstöd säljes.
Lägenhet med utsikt över grönområde och parkettgolv.
Mindre charmigt hus till salu.
Kärlekstecken:
Semikolon är ett mellanting mellan komma och kolon som summerar det som står före; semikolon är bra och användbart.
Jag tänker på semikolon och som alltid när man tänker på någonting stöter man på det överallt.
På den kulturella website jag läser varje dag, skriver en av New York Times bloggare om sin kärlek till semikolon:
Bloggaren är före detta fan till den före detta kultförfattaren Kurt Vonnegut som förbjudit användning av semikolon. Ett förbud som bloggaren följt till den dag han upptäcker Isaac Babels utsaga om punkten:
”Ingen projektil kan träffa hjärtat med så förlamande kraft som en punkt satt på rätt ställe.”
Bloggarens upptäckt av punktens betydelse leder fram till upptäckten av, och kärleken till semikolon.
”Ett semikolon används för att skilja delar av en mening, där ett kommatecken är för svagt, men sambandet för starkt för att göra separata meningar av delarna.”
Grammatikens beskrivning av semikolonets funktion blir, för bloggaren, till en vacker och psykologiskt värdefull insikt:
”Inget annat skiljetecken fångar så tydligt våra tankars flytande och solida, våg- och partikelmässiga beskaffenhet.”
Andningen i texten:
Ett sätt att känna var skiljetecknen ska placeras och vilka skiljetecken som ska väljas är att läsa ett stycke högt. Gå fram och tillbaka och deklamera det du har skrivit.
Det är på andningen det känns.
Punkt, komma, tankstreck, kolon, semikolon.
Ändringar i praxis:*/
Regler för användning av skiljetecken ändras.
När jag gick i skolan var man tvungen att sätta kommatecken före som. Ett som utan kommatecken före och uppsatsen blev underkänd.
En annan anledning att underkänna en uppsats var Missuppfattat ämnet.
Hade det här varit en uppsats hade jag fått underkänt direkt för att jag dragit in Missuppfattat ämnet i ett kapitel om skiljetecken.
*/ Praxis=vedertaget bruk.
Utropstecken: (!)
Utropstecken används för att förstärka och understryka det som står, utropstecknet säger: ”Titta på det här, hör på mig, läs!”
Utropstecknet är ett tecken på att meningen är misslyckad; att utropstecknet behövs betyder att meningen inte är tillräckligt uttrycksfull i sig själv.
Utropstecknet efter SÅ GÖR JAG! har fått vara kvar som i förhoppningen att få blivande läsare att köpa boken inbunden till fullpris så jag får royalty, köpa för att de blivande läsarna tänker, var och en och allihop tillsammans:
”Aha! Konsten att skriva, så gör hon! Det var värst, den boken måste jag köpa till alla jag känner som bara skriver utan att veta hur man gör.”
Undantag:
I SMS och e-post är jag generös med utropstecken.
Korta meddelanden måste vara tydligare än det långa meddelande som en bok är.
I SMS och mejl slösar jag på utropstecken och versaler, stora bokstäver för att understryka det viktiga.
Jag sätter inte in glada eller ledsna så kallade smileys och andra emojs för att signalera att jag hänger med.
Den sortens trendiga teckenspråk kommer och går så fort att när jag lärt mig att effektivt hantera emojs, är trenden redan över eller jag är död.
