I dag 25 sept en notis i SvD om de rika och kontanterna.
För en tid sedan, på loggbokstiden, i en av de första loggböckerna, 2005, 2006, Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig eller De från norr kommande leooparderna, ett nyhetsinslag om att pengarna ska bort.
Tiden för kontanta pengar är på väg att ta slut.
Pengarna ska tas ur cirkulation.
Tusenlappar, femhundralappar, till och med hundralapparna ska bort.
På grund av risken för rån.
Och för att hanteringen av kontanter kostar elva miljarder om året och att hanteringen mest gynnar brottslingar av alla slag – skattebrottslingar
och rånare.
Att gå omkring med kontanter på sig är misstänkt och skumt.
Några så kallade vanliga människor intervjuas.
De som tycker om kontanter framställs som fåniga och intellektuellt funktionshindrade.
“Så du hämtar ut pengar i bankomaten och sen går du och betalar med dom i affären?”
Just det.
Jag hämtar ut pengarna, räknar dem, luktar på dem, lyssnar på prasslet innan jag stoppar ner dem i plånboken för att sedan ta upp lämplig
summa och betala mina varor på Åhléns.
För att det bara är pengarna som är pengar.
Det är bara en hundralapp som är hundra kronor och en femhundralapp som är femhundra.
För att inte tala om tusenlapparna, de ovärderliga
tusenlapparna.
Att den svenska valutan är värdelös och kronan ett offer för spekulation på de internationella börserna är en annan sak, men hellre en värdelös
krona än en krona som bara är digital.
“Jag vet inte om jag skulle göra vad som helst för pengar.
Det är ingen som har frågat mig.”
Bertove i För att lämna röstmeddelande tryck stjärna.
