Slask.
Allt det frostiga vita vackra har blivit blött och grått.
Jag är på väg till Åhléns (befogad textreklam för att Åhléns vid Odenplan är ett av världens bästa och vänligaste varuhus).
Det är saltränder på mina svarta stövlar från Hugo Boss, reastövlarna som överlevde bilolyckan i Finistère lika oskadda som jag. Till det yttre. Till nu.
Det börjar mörkna.
Vi fotgängare fruktar att modden ska frysa till när – mitt för Vegagatan – två unga kvinnor kommer, strålande som tomtebloss med ett monumentalt kärleksbudskap till mig (Bodil! Jag älskar dina böcker!).
Man måste inte vara religiös för att få en uppenbarelse; allt som behövs är att man heter Bodil och korsar Odenplan den femte januari 2006 runt kvart i tre på eftermiddagen.