Väldigt intressant litteraturartikel från The American Scholar. Om än lite snårig här och var.
Men det är nog inte artikeln som är snårig, det är troligen jag som inte har tillräcklig kunskap i biokulturell litteraturkritik för att hänga med. Men jag kräver inte att hänga med i varenda detalj, är helheten intressant räcker det för mig. Så enkel är jag.
Motsatsen till artikeln i American Scholar – Milan Kundera i senaste The New Yorker. Inte snårig alls, samma gamla too mucho macho. Spalt upp och ner om den europeiska romanen och inte ett ord om Jane Austen, George Eliot (pseudonum för Mary Ann Evans – bara det!) Virginia Woolf och alla andra skrivande kvinnor och jag får den vanliga gamla yrseln över att leva i en värld där kvinnor över huvud taget inte finns. Annat än som objekt för plumpa sexskämt.