Säg att jag är ledsen att jag inte kom in i hans Chronicles, Volume 1, förut.
Hälsa honom att nu är jag fast.
Det var när jag tittade på DVD:n med fyra musikvideo som följer med nya CD:n Modern Times som jag insåg att jag måste ta fram Dylanboken igen.
Så det gjorde jag.
Och inte nog med att varenda sida är läsvärd, på sidan 94 nämns Frankie Dunlop! Som var trummis åt Thelonius Monk på hans turné i Europa i början på sextiotalet. Frankie Dunlop som jag har sådana vackra minnen av. Frankie Dunlop – det är han med ”Hi doll.”
Man behöver inte ha en Frankie Dunlop i sitt liv för att ha glädje av Bob Dylans bok, hela berättelsen om hur han blev Bob Dylan, New Yorkskildringen, helvetet med att bli berömd och omöjligheten med att bli oberömd. Alltihop är fantastiskt och underbart. Och det höll jag på att missa av en fullständigt outgrundlig orsak.
Jag var väl vid tillfället helt enkelt för dum.