Notis från TT.
Sarkozy: Romansen är seriös
Den franske presidenten Nicholas Sarkozy bekräftar att hans romans med sångerskan och före detta modellen Carla Bruni är seriös. Däremot förnekar han att ett datum för bröllop skulle vara bestämt. -Det finns goda chanser att ni får veta det när det redan är över, säger Sarkozy.
Sarko och Carla Bruni är två av de för mig mest antipatiska personerna i Frankrike och eftersom detta är min hemsida säger jag det rakt ut.
Min antipati mot Carla Bruni är ingenting som har kommit i samband med Sarkozyromansen, den har funnits sedan första gången jag såg henne i en fransk talkshow och hon sjöng sina egna sånger med den lågt väsande kvinnobebisröst som är det värsta jag vet.
Carla Bruni är den sortens manipulativa våp som alla män faller för, inte bara i Frankrike, redan när jag gick i realskolan i Blackeberg var det den typen som tog den hon ville ha vare sig han var upptagen eller ej, en kvinnotyp som skenbart undergivet med stora laserögon ser upp på män och pratar med viskande röster och sveper med sina hår.
Det bästa jag sett i fransk TV var en manlig komiker som gjorde parodi på Carla Bruni när hon sjunger sina hemska franska kvinnosånger till akustisk gitarr.
Jag är inte antipatisk till Carla Bruni för att hon är vacker och har långa ben, jag har stor sympati för mängder av vackra kvinnor med långa ben – Teri Hatcher som jag nyss såg i Seinfeld bara för att ta ett exempel, det handlar inte om antipati mot vackra kvinnor med långa ben och perfekt kroppsbyggnad – det handlar om ett motbjudande sätt att föreställa kvinna och om att det fungerar.
För det värsta med Carla Bruni är att det fungerar, lika mycket nu som när jag gick i realskolan i Blackeberg.
Eftersom jag följer med i franskt skvaller vet jag dessutom att Carla Bruni med just dessa förkastliga våpfasoner när det passade henne stal maken och barnafadern till en av mig mycket uppskattad – och vacker! – fransk författare vid namn Justine Levy.
Sarkozy och Carla Bruni är alltså – som man säger – a match made in heaven. Även om man i Frankrike som bekant bara pratar franska.
Eller – för kvinnor som vill få franska män dit de vill – viskar på ett storögt och undergivet beundrande sätt.
Jag tänker inte tillägga att det finns undantag, det är klart att det finns undantag, massor med undantag och den som inte förstår det hör inte hemma på min hemsida.