På trettondagen fick jag ett snösjok i huvudet på Skeppargatan.
Det gick bra.
En dam som just passerat platsen där snösjoket föll vände sig om.
Jag ropade:
“Här går man med livet som insats.”
Damen såg på mig, jag hade snösjoket kvar på huvudet och hon ropade:
“Bodil Malmsten, jag älskar det du skriver.
Jag har alla dina böcker.”
Värt att få ett snösjok i huvudet för, beyond no doubt.