Det är Alan Turings år i år.
Turings och Strindbergs och olympiadens i Stockholm 1902.
Den 23 juni är det hundra år sedan Alan Turing föddes. DET måste vi fira. Datorns anfader och knäckaren av Enigmakoden.
“Uppmärksamma och uppmuntra begåvning” och mobba aldrig sådana som är konstiga och udda.
Det kan vara en Turing du är taskig mot.
Jag har skrivit om Turing. I Det är fortfarande ingen ordning på mina papper och i andra böcker och skrifter, texter som jag inte har digitalt. För att Turing inte hade uppfunnit datorn när jag skrev det.
Nej, dumt. Försökte vara lustig.
Dead end street.
Här lite som Edvard i pjäsen Tryck stjärna säger om Turing.
(Edvard är programmerare, gör dataprognoser och statistik på hög nivå, har gått på KTH.)
“Att ha det hemifrån – det är ett försprång som aldrig går att ta in.
Att inte ha det hemifrån, att inte ha nåt hem att ha det ifrån, ett hål bara, som en grop…
Turing, Alan Turing, matematikern – han hade det hemifrån. Wittgenstein hade det hemifrån.
Wittgenstein fick jag aldrig kläm på.
Men Turing, det var inget problem, Turing, som – förenklat sagt, ja väldigt förenklat – låg bakom datorn. Koder och krypton, det har jag lätt för.
Alan Turing, han var besatt av att skapa en tänkande maskin.
En maskin som skulle vara så intelligent att det inte gick att säga om det var en människa eller maskinen som hade kommit fram till lösningen på ett problem.
Han var en enstöring Turing, trivdes bättre med maskiner än med människor.
Turing tyckte att människans hjärna liknar en klump gråkall gröt.
Och det gör den ju.
Det är i den klumpen allting händer.”